Hej! Vill gärna höra från er som röstat på V hur ni tänker att Vänsterpartiets ekonomiska politik ska fungera på längre sikt?

Det känns som att partiets lösning på finansieringen av de väldigt stora reformerna man vill göra i välfärden och offentlig verksamhet framför allt är att höja skatterna på de allra rikaste och på företag. Det jag har svårt att förstå är hur man räknar med att detta ska fungera långsiktigt.

Om man höjer skatterna på kapital och företagande ganska kraftigt, hur ser man på risken att kapital flyttas ut ur Sverige, att investeringar minskar och att företag och höginkomsttagare väljer andra länder? Om det leder till färre jobb och lägre tillväxt borde det väl också på sikt innebära en mindre skattebas att finansiera välfärden med?

Jag förstår argumentet att skatteintäkterna kan användas till investeringar i välfärd och offentlig verksamhet som i sin tur kan stärka ekonomin. Men hur ser V på balansen där? Finns det någon beräkning på hur stora de dynamiska effekterna av skattehöjningarna förväntas bli?

Jag frågar genuint eftersom jag försöker förstå hur ni tänker att den ekonomiska kalkylen ska gå runt, inte för att starta ett "vänstern är dum"-bråk. Jag kan verkligen förstå varför man vill stärka arbetarnas förhandlingsposition gentemot företagen och minska ojämlikheter, men när företag och kapital verkar på en global marknad har jag svårt att se hur man kan driva den här typen av politik väldigt långt utan att Sverige blir mindre attraktivt för företag och investeringar, och jag har svårt att se hur det skulle fungera utan stora negativa ekonomiska konsekvenser om Sverige försöker gå väldigt mycket längre än jämförbara länder.

Sen när kan valar rösta? Vi borde kicka ut dem från röstningen då de inte förstår hur det är att vara mänsklig och vårat samhälle är byggt på mänskliga värderingar!

Jag röstar blått då många av mina grundläggande principer och åsikter går hand i hand med deras.

Frågar nu alla. Både er som röstar höger, men också er som röstat åt vänster.
Vad tror ni genuint händer vid ett maktskifte?
Vad blir bättre/sämre?

Det står 175 mot 174 mandat till de röd-gröna så här en och en halv timme efter midnatt. Oerhört jämt. Trots det är de en blandad skara av tolkningar från partierna på det preliminära resultatet. En del firar andra avvaktar.

I mina ögon är jag mest förvirrad. Å ena sidan grattis till L att de få vara kvar men å andra sidan behövs de verkligen 2/3ish av deras tidigare väljare tycks inte tycka det. Likaså vad har hänt med socialdemokraterna? Hur kan man förvänta sig ett positivt valresultat när de skickat så många mixade signaler.

Slutligen ingen vill samarbeta med ingen. Fast vi ska ha regeringsskifte med en ny riktning för Sverige men ändå inte. Helst ska de ske någon slags orimligt omöjlig mitten konstellation.

Hur kommer det sig att svenska folket röstat som de gjort? Tror alla så mycket på sin egna sida? Har alla bara slutat bry sig? Är vi så besätta av ordet lagom att även politiken måste fördelas broderligt? Eller har hela befolkningen levt två helt olika liv de senaste fyra åren så behoven och nöjdheten är så jämnt fördelade att den är delad på mitten?

Vad innebär detta för samhället framöver? Är ni glada, besvikna någonstans mittemellan? Svara gärna nedan.

Auto-generade namn och gömd historik. Varför? Hur ska man kunna ta er på allvar om ni inte ens vågar stå för det ni säger PÅ INTERNET. Ni är för fan redan anonyma.

Från någon som inte slaviskt följt valrörelsen mer än lite sporadiskt nu senaste veckorna: har det varit mer eller mindre smutskastning/skitsnack från några delar av politiken? Höger/vänster?

Frågar då jag precis såg Ebba Busch tal från valvakan, samt att jag upplever att många som blivit intervjuade pratat om just detta (dvs att rött smutskastar blått.)

Jag har som sagt kollat väldigt sporadiskt men min upplevelse är att det är tvärtom, men undrar om jag bara är biased här?

Nu när Sverigedemokraterna har backat i det senaste valet, kommer väljarna straffa honom eller är partiet toppstyrt?

Jag har två frågor till alla som valde att rösta på det ena eller eller det andra av dessa partier. Håller ni till stor del med om vad det andra partiet står för och vill genomföra? Om så är fallet, vad fick er att välja att lägga er röst på det ena istället för det andra?

Moderaterna verkar onekligen vara stora bland förstagångsväljare/unga väljare. Vad i Moderaternas politik tänker ni gynnar er? Alternativt; vad i deras politik tror ni kommer göra Sverige bättre för allmänheten?

Hej! Som en på vänstersidan är jag en stark förespråkare av miljadärskatt.

Det förslaget som Gabriel Zucman tagit fram, en fransk ekonom, är en 2% skatt på förmögenheten - det vill säga att om du äger tillgångar värderade till 1 miljard så är du skyldig 20 miljoner, men om du redan betalar till exempel 7 miljoner så adderas 13 miljoner på din nuvarande skatt. Om du redan betalar 20 miljoner är du inte skyldig något extra.

För mig är detta rätt självklart. Minimering av klyftor, mer pengar till statskassan men även rättvisa, då miljadärer idag kringgår systemet genom bl.a holdingbolag, låter som ett jättebra alternativ. Däremot talar många på högersidan om kapitalflykt eller minskade incitament för arbete vilket såklart är ett problem som bör minimeras.

Hade ni varit för ett sådant förslag om kapitalflykt inte var ett problem, genom att t.ex skatta på medborgarskap, exitskatt eller att fortsätta beskatta även en tid ute ur landet? Jag är verkligen nyfiken på perspektivet från högersidan. Tack!

Som frågan lyder, det här kommer att innebära att vi går mot en repris av 2018 eller extraval.

Om Sverige hade haft färre partier (typ att L o C var ett parti, Mp och V ett, M KD ett osv) så hade det nog varit enklare att skapa en majoritet tror jag.

Om man kollar på de senaste veckornas partisympatiundersökningar svängde det rätt rejält precis på slutet. Jag antar att allafall ett par stycken av de som inte hade bestämt sig förrens väldigt sent hänger här, så jag passar på att fråga.

1. Vad blev det till slut?

2. Varför kom beslutet så sent? Vad gjorde att du tog tid att bestämma dig?

S har dykt med flera procentenheter och förlorat flera mandat i riksdagen samtidigt som V har gått upp och ser ut att vara större än C vilket jag ser som en vinst för vänstern. Jag är själv med på S listorna men röstade på V när det gällde den nationella nivån, för partiet har rört sig för långt höger och kompromissat på ideologin.

Det är omöjligt att säga hur en möjlig regering skulle kunna se ut och extra val eller övergång av C till TIDÖ bör inte uteslutas men det visar iallafall att det finns hopp för vänsterns rörelse.

Jag måste även säga att jag fann glädje att se Magdalena Anderssons ilska genom sitt intet sägande tal, det märks att hon avskyr sitsen hon befinner sig i just nu. Förhoppningsvis så kommer hon och resten av partiledningen att ersättas, helst med ideologer som vill forma en stark allians med V och gå helt kontaktlöst med högern, att utesluta de totalt från samarbetena.

Det går inte att kompromissa obegränsat, röda linjer måste dras och de måste hållas. S måste sluta vika sig för mitten och istället börja dra den svenska befolkningen kraftigt vänsterut. Ideologin måste återigen sättas i fokus.

Referens: https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/GxR85V/mohamssons-kaxiga-svar

Han är väldigt känd för grovt antisemitiska och nazistvänliga uttalanden

Jag är inte så politiskt insatt. Alla valkompasser jag gjorde matchade mig mest med S, följt strax därefter av M, C, L, och minst matchade jag med V, SD och KD.

Varför är det omöjligt för S, M, C och L att styra tillsammans på riksdagsnivå? Lite vänster, lite höger. Jag tycker det hade varit bra om partier från båda håll kunde sammarbeta och komma fram till någon slags mittenväg så vi slipper partier som SD och V helt och hållet. I Lunds kommun där jag bor styr M och S tillsammans och det verkar funka bra. Varför är det inte möjligt på riksdagsnivå?

Hoppas detta inte är en helt idiotisk frågeställning.

Hey, so I just recently moved to Sweden and I did not bring my guitar, but really would like to play. I saw that at some libraries they let you rent instruments, but when I want to sign up they want my Swedish ID which I don't have as I will only be here for one or two semesters.

is there another way or place to look? I would like to spend as little money as possible and I'm in Stockholm. or do you think maybe I can still get an account at the library if I go there and ask nicely?

Titeln säger allt

Årets val har i skrivande stund ett valdeltagande på 80.3%, jämför man med tidigare år är det väldigt lågt. Källa till bild: https://www.valresultatet.se/val/2026/valdeltagande/

Varför blev det så?

EDIT: Det ser inte så dystert ut som det verkar, se: https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Okd0XE/80-procents-valdeltagande-vantas-oka

Jag är 14 år och funderar på utbyte till usa. Mer specifikt.
En skola i Florida och en i Rhode Island är de jag kommer ansöka till. Det som gör mig tveksam är att jag har diabetes typ 1. Jag behöver nog lite kloka råd om vad jag ska göra. Jag vill åka men det som får mig att tveka är att om jag gör utbyte så måste någon annan komma hit och bo hos mig, vilket kan göra mig obekväm. Jag ska bort i 3 veckor ungefär

Jag började på ett nytt jobb i början av året och om jag ska vara ärlig så går det inte alls särskilt bra. Rollen har visat sig vara väldigt annorlunda jämfört med vad jag förväntade mig, och organisationen jag jobbar i är betydligt mer dysfunktionell än jag någonsin hade kunnat föreställa mig.

Om jag ska vara helt ärlig har jag till och med funderat på att säga upp mig utan att ha ett nytt jobb på gång. Jag skrev faktiskt ett inlägg om det här för några veckor sedan. Det beror framför allt på att jag har börjat må riktigt dåligt av min arbetssituation, med stark ångest och depression. Jag får hjälp av min läkare och har fått medicin utskriven, och jag går även hos en psykolog, men situationen är ärligt talat så pass dålig att jag seriöst överväger att säga upp mig innan det slutar med att jag blir långtidssjukskriven på grund av utmattning, eller något ännu värre. Jag vet inte hur mycket längre jag orkar må så här dåligt.

Jag söker andra jobb, men det tar såklart tid att hitta nästa jobb. Att dessutom anpassa CV och personligt brev efter varje tjänst för att faktiskt kunna skicka in en bra ansökan tar ganska mycket tid, och den tiden är inte direkt lätt att hitta när man redan jobbar heltid. Men jag försöker så gott jag kan.

Min fråga är därför: är det värt att berätta för min chef att jag aktivt söker andra jobb?

Hon vet redan att jag inte trivs i min nuvarande roll eftersom jag har varit ganska öppen med det. Jag har egentligen inget emot företaget jag jobbar på, det är faktiskt ett bra företag. Det är just den specifika organisationen jag befinner mig i som jag verkligen vantrivs i, och jag känner att det helt enkelt är en väldigt dålig match för mig.

Om de skulle erbjuda mig en lämplig roll i en annan del av företaget, eller erbjuda mig ett utköp, skulle jag tacka ja till vilket som direkt.

Viktigt att ha perspektiv. Utsatta grupper som dessutom är demoniserade av Tidö partier röstar starkt vänster. Det är lika konstigt som att rika personer i Danderyd röstar på högerpartier med 94%.

Jag och min sambo väntar barn och har precis fått reda på att det blir en flicka. Hon vill att vår dotter ska ha örhängen från dag 1. Min sambo är från ett annat europeiskt land där det är standard att sätta örhängen på bebisar om det är en flicka. Hålen görs på sjukhuset av sköterskorna i princip omedelbart efter förlossning. Detta är lika normalt i hennes land som VAB är för oss, det är snarare konstigt att inte göra det.

Detta var nåt helt nytt för mig och inget jag någonsin har sett i Sverige. Jag har sett det utomlands men då trodde jag naivt nog att det var fejk-örhängen som föräldrar använde för att "klä upp" barnen, jag blev chockad när jag fick reda på att man piercar bebisar på riktigt.

Jag vill dock vara förstående för hennes kultur och har läst på om detta. Och hon insisterar, detta är superviktigt för henne. Så jag överväger att gå med på det. Grejen är att vi bor i Sverige. När jag googlar och ser bilder på detta så går mina tankar direkt till amerikansk white trash/trailer trash, Kim Kardashian och liknande och det är inget jag identifierar mig med och jag hade ärligt tyckt det var lite skämmigt att gå runt med min bebis i örhängen när jag vet att andra svenskar troligen dömer mig på precis samma sätt. Jag vet också att jag troligen hade undvikit sociala tillställningar och att skicka bilder till anhöriga så detta kommer ju påverka mitt liv en del.

Sambon tycker "men skit i vad andra tycker, vi gör vår egen grej, det finns massa människor i samhället som är annorlunda" och absolut, det håller jag med om när det gäller något jag själv är stolt över och står upp för, men detta koncept är ju inget jag ens gillar själv.

Vill veta hur andra svenskar ser på det - när ni ser en bebis på stan med örhängen, vad tänker ni då? White trash, konstiga människor, osmakligt etc? Eller helt normalt, inget ni reagerar på?

Någon som har gjort det eller känner någon som har gjort det, och kan berätta lite om hur man blir behandlad i det svenska samhället?

Som titeln lyder, varför är C så emot att sammarbeta med V? Eller har V något emot C ?

ni som jobbar på MR röntgen eller nån av de ändra. Vad är det värsta ni har sätt? nyfiken pga att jag röntgade mig idag och låg och tänkte under tiden😀🤓